Vådan av att importera valp från England.


Efter att ha sparat i flera år för att kunna köpa en valp och att köpa in ”nytt blod”, så bestämde jag mig för att göra detta i England. Jag har dessutom alltid velat åka dit, eftersom jag har känt en dragning till det landet.

Jag hade hittat en bra kennel som har samma värderingar som jag. Så friskt som möjligt när det gäller avelsdjuren.

Det var mycket att ordna med. Papper för importen av valpen. Jordbruksverket var det som gällde. En ansökan och ett ”uppfödarintyg” från uppfödaren. Jag ringde säkert 5 gånger och försökte få reda på vad detta uppfödarintyg var. Inte förrän uppfödaren ”mailade” och talade om att HON inte visste vad det var, fick jag reda på att detta intyg skulle jag få från jordbruksverket och sedan skicka det till England, för att få tillbaks detta ifyllt. Lite bättre rutiner efterlyses......

Nåväl, det ordnade sig till slut, men tiden gick och 8 veckor kom och gick, när det gällde valpens ålder.

När valpen hade fyllt 10 veckor kunde vi äntligen boka resa till England. Min man, Conny och vår unga vuxna son Henrik var med på resan.

Jag hade vänt mig till en resebyrå och bett om hjälp, eftersom jag aldrig varit utomlands förut. Inte utanför norden i alla fall. Talade om vad vi skulle göra och att jag behövde hjälp med allt. Jag hade även ringt SAS och frågat om hur man gjorde. Jo, det var bara att gå till terminalen där SAS personal var. Låna en bur och så ha valpen i kabinen. Den skulle gå som handbagage! Hade även pratat med resebyrån och tjejen där sa samma sak. Plus ringt en vän som rest mycket med hundar. Det visade sig inte vara så enkelt!

Vi tillbringade några trevliga dagar i London. Och reste sedan uppåt i landet mot uppfödaren. När vi fått valpen och åkte tillbaks till London, för att ta ett mera direktflyg hem, för valpens skull, då började trasslet.

På Heathrows flygplats fick vi veta att det gick inte alls att få med valpen på detta vis. Detta var en torsdag eftermiddag och vårt flyg skulle gå kl 21 på kvällen. Ingen lösning alls. Vi fick veta att det var nästan inga hotell alls som tog hundar. Så var sova? En personal på flygplatsen erbjöd sig att ta valpen under natten och vi hittade ett hotell nära flygplatsen. På morgonen kom denna underbara kvinna och hämtade oss tillsammans med sin sambo. Dom hjälpte oss att leta möjligheter. Jag hade också pratat med resebyrån. Ingen hjälp där alls. Jo, dom bokade om flyget! Men valpen då?, frågade jag. Ja, det var ju inte deras problem!

Det visade sig att valpen skulle resa via en agentur. Men inte förrän på måndag!.Det skulle kosta 9000 svenska kronor! Dessutom måste en av oss resa med valpen. Två dygn till med andra ord på hotell. Detta var nya bestämmelser sedan i somras!! Och något alternativ skulle inte finnas.

Uteslutet! Dom pengarna hade jag inte. Dessutom krävde dom pass och rabies vaccination! Något som uppfödaren talat med veterinär om. Veterinärer vägrade att göra något av detta, för hon var inte 12 veckor. Men det ville varken djuragenturen eller SAS, som hade bråkat med oss flygplatsen om detta, lyssna på. Jag undrar varför, eftersom dom vägrade att vi skulle få flyga med valpen...Nästa problem dök upp. Var göra av valpen under helgen? Kvinnan från flygplatsen arbetade och kunde ju inte ta henne hela helgen. Om vi skulle vara kvar, var göra av henne? Vi fick ju inte ha henne på hotell.

Resebyrån föreslog Euro train över gränsen. (Och avbeställde våra flygbiljetter.) Fel upplysning, det var inte tillåtet att åka tåg med hund över gränsen. Något som resebyrån kanske skulle kontrollerat innan dom ringde mig! Ingen av oss har modern mobil med internet på. Vår son, Henrik, har en, men han hade ju åkt hem i torsdags. Vi försökte låna dator på hotellet där vi sov på natten mellan torsdag och fredag. Datorn fungerade inte, och dom skulle ta dit en reparatör!

Hyra bil över gränsen och lämna den där? Skulle man lämna bilen på andra sidan gränsen, t e x Frankrike så skulle det kosta 1000 pund extra, ( en pund ca 11 kronor). Plus hyran av bilen förstås.

Vi fick inte heller åka bilfärja utan bil!




Under kvällen hade vår dotter i Sverige hittat en möjlig väg. Vi kunde åka till kusten, Hartwick. Sedan en båt, från Stena Line, som inte var en ren bilfärja, till Amsterdam. Det verkade som ett bra alternativ.

Så kom frågan upp var vi skulle tillbringa natten. Ett alternativ var i Heathrows ankomsthall. Den skulle vara öppen hela natten, sa man. I alla fall inomhus. Kom ihåg att hundar inte fick vara på hotell. Men resan mellan Heathrow och Liverpool Streets järnvägsstation, varifrån tåget till Hartwick skulle avgå, tog väldigt lång tid.. Skulle vi hinna då vårt tåg skulle gå kl 06 15 på morgonen?

Då träffade jag en kvinnlig polis som jag frågade. Hon sa att det fanns ett matställe uppe vid trappan

som alltid var öppet på natten. Där skulle vi kunna sitta, även med valpen. Inga problem.

Det visade sig vara en McDonalds ställe, som plockade bort alla bord på natten och även stängde av toaletten. Det brukade tydligen vara ett riktigt busliv där. Det fanns t o m vakter. Vi fick inte komma in 10 sekunder ens en gång. Så det blev så att vi fick tillbringa natten på Liverpool Streets

järnvägsstation. Då fick vi vara utomhus i 3 timmar, då hallen skulle städas. Obekvämt och kallt. Den enda som det inte led någon nöd var valpen. Hon hade mat, vatten och varm liggplats. Samt vårt sällskap.

På morgonen åkte vi till Hartwick. Natten på stationen hade inte varit rolig, och vi var trötta och kalla. Det gick bra att komma ombord på båten. Alla papper var ok. På båten måste hundar sitta i en ”kennel”. Det fanns 6 burar i två våningar. Bara två andra var upptagna. Valpen var upprörd till en början. Men när hon ätit och gått på toaletten, så hade båten börjat gå. Vibrationerna gjorde att hon sov gott hela resan. Så var vi i Amsterdam. Ett tåg till Rotterdam, biljettköp och sedan till en ort som hette Hangelo. Där fick vi övernatta på ett hotell. Valpen var också välkommen som tur var. Hade nog inte orkat en ”utenatt” till. På morgonen tåg igen genom Tyskland, byte i Hamburg till ett tåg direkt till Stockholm. Genom Danmark och in i Sverige.

Vi kom hem vid 1 tiden på söndag natt istället för samma tid torsdagen innan.

Denna resa var, till att börja med, rolig och underbar. Det var en del av en dröm som blev sann.. Allt började trassla då vi fick valpen. Alla fel upplysningar som jag fått. England var inte alls så djurvänligt som det har varit. Det talade också valpens uppfödare om för mig. Allt har förändrats, sa hon.

En sak var ”roligt” i det hela. Andra gången i mitt liv som jag fick erfarenheten att gå ”brandvakt”. Svor den gången att aldrig utsätta mig för detta en gång till....Den gången gällde det också en njuffe. Jag hade fått tillbaks honom, och han skulle till Danmark. Men köparen kunde bara åka på natten och ta emot honom, på grund av arbetet. Samma sak där. Väntade på Göteborgs järnvägsstation. Dom skulle städa och stängde i 3 timmar. Usch”

Men min nya valp, Engla, var nog den som klarade alla strapatser bäst. Hon hade mat, vatten och något att ligga på. Hon har ett supertemperament som klarade av allt detta utan att vara orolig. Tvärtom så var hon öppen och lekfull. Hon har nu hittat sin plats och driver min andra tik Tilda till vansinne ibland. Så nu har Tilda någon som hänger i örat och drar henne i svansen. Men som också ger kärlek och vänskap. Tilda är en ängel mot henne. Det var kanske hon som skulle heta Engla i stället!?


Birgitta Berglund Zelta´s kennel